Om Leonberger


- Om Leonberger -


Leonbergerrasens historia börjar i den tyska staden Leonberger i slutet av 1830-talet. Grunden till Leonbergern lade Heinrich Essig när han parade en svart-vit Newfoundlandstik-Landseer, med en långhårig Sankt Bernhardshane. Idag tror man att grunden till dagens Leonberger är: Newfoundland, Pyreneerhund och S:t Bernardshund.


År 1846 föddes den första valpkullen som fick namnet Leonberger.


Leonbergern blev så småningom en modehund och flera storheter som bl.a.: Bismark, kejsar Napoleon, Prinsen av Walesi England och kung Hubert av Italien var Leonbergerägare.


På den första utställningen i England erhöll en Leonberger första pris. Och på den första internationella utställningen i Hamburg 1863 fick Essigs hane Marco första och andra pris.


Exakt när den första Leonbergern kom till Sverige är okänt. Men på SKK:s sjätte hundutställning i Stockholm 1905 fanns en hund med som kallades Leonberger.


1963 registrerades den första Leonbergern hos SKK, en tik. 1967 registrerades den andra, också det en tik, importerad från Holland. Meningen var att denna tik skulle användas i avel. Tyvärr så omkom hon i en olycka innan hon hann att få några valpar.


I april 1977 visades för första gången, sedan början av 1900-talet, en Leonberger på en utställning. Hon tog Cert, CACIB och BIR.


Den första valpkullen i Sverige föddes 27 september 1979. Det var kennel Mälarlejonet som fick 13 registrerade valpar.


Den 20 augusti 1981 hölls den första inofficiella leonbergerutställningen utanför Stockholm med 17 deltagande hundar, och den 31 oktober samma år bildades Leonbergersällskapet. 1982 utkom Leonberger Nytt för första året.


 


LEONBERGERN IDAG:


Idag räknas Leonbergern som en vakt-sällskaps- och familjehund som skall vara en behaglig partner som utan problem kan tas med överallt och som utmärker sig genom sin utpräglade barnvänlighet. Den ska varken vara skygg eller agressiv.


Dom egenskaper som krävs är framförallt:


 


*SJÄLVSÄKERHET OCH SUVERÄN OBERÖRDHET.


* MÅTTLIGT TEMPERAMENT ( med bl.a. leklust)


* BEREDVILLIGHET ATT UNDERORDNA SIG.


* GOD INLÄRNINGSFÖRMÅGA OCH UPPMÄRKSAMHET.


*OPÅVERKAD AV LJUD.


 


En Leonberger älskar barn, men den måste, som alla hundar, bli behandlad med respekt. Eftersom den är mycket stark så behövs att barnet nått upp i tonåren och är moget för att kunna ta det ansvar som det innebär att ensam gå ut med den.


Som nämndes tidigare i rasbeskrivningen är vaktegenskaper önskvärda. Men det har aldrig varit självklart att Leonbergern skulle vara en utpräklad vakthund. Där finns en stor variation från hund till hund. Vissa hundar vaktar aldrig synligt, medan andra vaktar tydligt. Då vaktegenskapen under rasens historia ansetts som önskvärd, bör man vara medveten om att den finns även om man inte i vardagen ser den så tydligt. Många är dom som har sett sin lite försiktiga tik bli ett rytande lejon när dess matte eller barn blivit utsatta för hot. Det finns också dom som varit med om motsattsen. Hundar i flock vaktar oftsat mer, liksom att miljön och arv har betydelse.


Självsäkerhet och suverän oberördhet är en egenskap som göra att leonbergern kan få för sig att den själv ska avgöra när och om den ska hälsa på främmande o.d.


En Leonberger kan mycket väl tänka sig att sova bort dagen inomhus, men går man ut så har man en pigg och livlig kompis i Leonbergern. Dom kan få underbara glädjefnatt när en älskad familjemedlem kommer hem.


Det är vanligt att leonbergern " pratar" med ägarna när dom vill något eller är glada. Dom skäller när någon kommer in på deras revir, men det är sällsynt att dom betraktas som " skällig". En nöjd hund skäller inte.


Leonbergern är en signalkänslig hund som är mycket lättlärd och samarbetsvillig. Den, liksom alla andra hundar, behöver en god uppfostran.


Eftersom en Leonberger är mycket lättlärd vill den redan som lite lära sig lättare saker som sitt och ligg o.d.


I Tyskland, som är rasens hemland, är den klassad som brukshund, men även i Sverige finns det flera hundar som tagit tjänstehundscert.


Under det första året ska motionen begränsas och då kan det vara bra att gå valp och nybörjarkurs i vardagslydnad.


En Leonberger ÄLSKAR vatten, ett arv från New Foundlands hunden, och den har simhud mellan tårna som gör att dom simmar utmärkt.


Vattenarbete är en ganska nytt inom hundvärlden. Så sent som i januari 1996 blev vattenproiverna officiella även för Leonbergern.


En Leonberger ska vara en mycket stor, kraftig och muskulös hund men samtidigt vara elegant.


Pälsen ska vara medelmjuk till grov, lång och riklig, med en tät underull. Den ska vara rak men lätt vågig päls tillåts. På hals och bröst ska, ffa hos hanen, pälsen bilda en man.


Färgen på en Leonberger ska vara: lejongul, röd, rödbrun eller sandfärgad, eller kombinationer av det. Dom ska alltid ha en svart mask. Svarta hårspetsar är tillåtet men dess grundfärg får inte vara svart. Hundarna får vara ljusare i pälsen på svansens undersida, i halskråset samt på behängen på fram och bakbenen. En liten vit bröstfläck accepteras samt vita hårstrån på tårna.


En hanes mankhöjd är 72-80 cm. idealet är 76 cm. Dom kan väga uppemot 80 kg.


En tik ligger mellan 65-75 cm. och idealet är 70 cm. och deras vikt kan vara från knappt 40kg. till över 50 kg.


 


Uppgifterna är hämtade från Leonbergerboken och Slbk:s informationshäfte.